På svenska

Posthumaniora, feministisk filosofi, queera dödsstudier samt biokonst.

Min forskning rör sig i korsningen mellan posthumaniora, filosofi, dödsstudier och samtida konst. I mitt postdokprojekt undersöker jag hur eko- och biokonst – i samband med klimatförändringen och miljökriserna – bidrar till nya föreställningar om döden.

Jag är en feministisk filosof och tvärvetenskaplig genusforskare som fokuserar på posthumaniora, feministisk teori, kontinental filosofi, biokonst, ekokonst, feministisk teknovetenskap, dödsstudier samt queer teori.

Vidare är jag även Biträdande föreståndare för The Posthumaniteis Hub, grundare av The Eco- and Bioart Research Network, en av grundarna för Queer Death Studies Network, samt medgrundare till The International Network for Ecocritical and Decolonial Research och Co-koordinator för GEXcel International Collegium For Advanced Transdisciplinary Gender Studies inriktningen “Death Studies – Queerfeminist Materialist Perspectives” (med Nina Lykke och Tara Mehrabi).

Mitt aktuella forskningprojekt “Dödens ekologier: miljön, kroppen och etik i samtida konst” har finansierats av Vetenskapsrådets internationella postdokbidrag.

“Dödens ekologier: miljön, kroppen och etik i samtida konst”

Vår samtida kontext med klimatförändringar, ekologisk kris, nedbrytning av och minskning av mat- och vattenresurser gör vissa livsmiljöer olevbara. Dessa processer leder till döden för individuella organismer, befolkningar och utrotning av arter, och manar oss att omvärdera vår egen dödlighet. Medan biovetenskap och bioteknologier visar på ömsesidigt beroende och relationalitet som en grundkarakteristik för samtliga organismers liv, tenderar västerländska föreställningar att dra en skarp linje mellan mänskliga och ickemänskliga andra.

Ändå utgör relationalitet mellan människan och miljön – i kombination med den potentiella och faktiska utplåningen av liv, inklusive mänskligt liv på jorden – ett viktigt fokus för samtida konst och utvecklandet av utrotningsfilosofier. Konstnärliga praktiker, speciellt de samtida konstnärliga fälten miljökonst, kroppskonst och biokonst, erbjuder ett vitalt utrymme för dialog mellan kulturella och vetenskapliga föreställningar och filosofiska begrepp, som ofta frångår de regler och idéer kring applicerbarhet och effektivitet som ges utrymme inom andra discipliner.

Genom att sammanföra, studera och skapa dialoger mellan fem nyckelområden; samtida konst, humanistisk miljöforskning, feministisk teori, dödstudier samt naturvetenskap syftar detta tvärvetenskapliga projekt till att: (1) undersöka hur miljöforskning, kroppskonst och biokonst utforskar relationer mellan människan och miljön i en kontext av utrotning av livet på jorden som en följd av människans avtryck; (2) undersöka hur de analyserade konstverken närmar sig dödens och förruttnelsens materialitet och processer; (3) utforska om och hur de analyserade konstnärliga praktikerna möjligen kan mobilisera en dödens etik som uppmärksammar mänsklig/icke-mänsklig relationalitet i en kontext av klimatförändring och artutrotning.

WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: